Det viktiga för mig.

 
 
Hej! Har lust att blogga när jag läser på prov, typiskt... Nåjaa, ta vara på stunden. Jag spelade faktiskt piano igår. Evigheter sen känns det som. Mitt tålamod för sånt är inte det bästa(verkligen inte) men jag kämpade i hela 45 minuter(med en del youtube-pauser)!!! Har man inte tålamodet så får man ta och öva upp det helt enkelt. 
 
En sak som jag spontant började tänka på nu när det ändå är provveckan och så... De som har lärt känna mig i skolan och liknande platser måste verkligen ha "nördstämplat" mig. Det här med "nörd" beror ju på vem man jämför med såklart. Men jag går i gymnasiet för att uppnå ett mål; att få en utbildning. Jag är inte där för att fördriva tiden eller chilla. Då skulle jag lika bra kunna hoppa av skolan och sätta min tid på annat.  Är skolarbetet verkligen så roligt? Inte tycker jag varje dag att skolan är superrolig, men i det stora hela tycker jag om utmaningar och om att läsa. Nej, jag är inte sjuk:)
Det roliga är, att även om jag kanske sätter mycket mer energi på skolarbetet än en del andra, så är det verkligen inte det viktigaste för mig. Skolan har absolut mindre än 1 % av mitt hjärta, medan det viktiga för mig är min Gud och min familj. Skolan är något som gör att jag i framtiden ska kunna försörja mig medan jag har min tyngdpunkt på annat. 
Så varför hör ni så mycket om skolarbetet här på bloggen och i skolan fast jag påstår att det inte är det viktigaste för mig? Eftersom åtminstone 50 % av läsarna här och 100 % av de människor jag träffar i skolan inte hör till samma religion som mig antar jag att ni skulle bli ganska besvärade om ni i var och varannan mening fick höra om det viktigaste i mitt liv. Men eftersom min religion just är det viktigaste i mitt liv kan jag inte hålla helt tyst. Dessutom uppmanar bibeln oss att berätta om vår Gud till andra precis som de första kristna gjorde(Matteus 28:19, 20). 
 
Nu tappade jag koncentrationen, jag har nog en massa mer att säga om detta ämne. Det får komma i ett annat inlägg. Hoppas jag inte upprörde någon, det här inlägget var inte riktat mot någon särskild. Och ifall någon oroad här börjar undra över det där med att jag skulle bli kallad nörd. Det blir jag inte, och skulle jag bli det skulle det inte göra något eftersom jag tycker man ska vara en nörd i gymnasiet:)
 
//Simone
Simones foton och vardagsliv | |
Upp