En bekännelse

 
Halloj! Kom att tänka på en sak när jag kollade i arkivet på bloggen. Snälla, om ni inte ha läst dessa inlägg så gör inte det. De ger ett så fel intryck av mig. I nian ville jag vara otroligt viktig. Jag överdrev otroligt mycket  om hur stressad jag är och hur mycket jag har att göra.  Visst det var en stressig period där, men såå otroligt stressig var den nog inte. Jag hade inte upplevt stress då tidigare så det var väl därför som jag gjorde så stor sak av stressen.  Det där är vardag idag. Men jag tänker så här: bättre att ha mycket att göra är inget alls. Att ha tråkigt är det värsta jag vet. 
 
Om 5 timmar far vi tll pargas! Jee!
 
//Simone
Gemensamma inlägg | | Kommentera
Upp